Förlossningsberättelse - Johanna | ♡ Sandra Tolonen ♡
sandratolonen

♡ Sandra Tolonen ♡

Annons

Förlossningsberättelse – Johanna

Hej! Mitt namn är Johanna, är 25 år gammal bor med min sambo Johan utanför Laholm, tillsammans har vi två döttrar. Lovisa som är född i juli 2016 & Nellie som är född i augusti 2017. Detta är min förlossningsberättelse om när Nellie kom till världen.

 

Bf var den fredagen den 11 augusti, vi var inställda på att hon skulle komma tidigare då jag sen vecka 21 hade haft väldigt mycket sammandragningar & i vecka 31 var vi inne på förlossningen & gjorde ctg som visade på regelbundna & rätt kraftiga sammandragningar, fick även en spruta som lugnade livmodern & blev sjukskriven från min föräldraledighet. Men tappen var 3 cm & jag var inte öppen något.
Hursomhelst. Bf närmade sig i en rask takt, ingenting hände när dagen D väl var här. Helgen gick, jag vågade knappt åka till affären då jag var rädd att vattnet skulle gå när som, nojig som man är, haha 😅

 

Måndagen den 13:e augusti vaknade jag på morgonen & hade förvärkar, äntligen tänkte jag! Nu är det starten på något. Regelbundna var dem, kom med ca 5-10 minuters mellanrum. Men nej, ingenting hände. Sömnen uteblev då jag hade väldigt ont av dem. På onsdagen fick vi åka in & göra ett ctg, hemska pinvärkar blev domen, fick med mig en sovdos hem & jösses vad gott jag sov den natten! Vaknade upp på morgonen & kände inte ens av foglossningen, den lyckan 😍

 

Image-5
Söndagen den 20:e var jag inne igen för ytterligare en sovdos, öppen 2 cm & pinvärkar. Jag har aldrig mått så dåligt & varit så utmattad som jag var under dessa 11 dagarna med “pinvärkar”.

 

Dagarna rullade på, pinvärkarna likaså.
Måndagen den 21:e skulle jag varit på mitt sista besök på mvc för att boka igångsättning, vilket vi hoppade över då jag uppfattade pinvärkarna som lite värre (skulle visa sig att det var bara en ren inbillning..) jag hade ju trots allt haft dem en vecka nu & var ganska uppgiven.
Slemproppen gick i omgångar på tisdagen. På onsdagen var det lugnt, ytterst få pinvärkar.

 

På torsdagen (24:de) skulle jag & sambon köra in en kompis bil till Halmstad, sen storhandla. Skulle ju trots allt bli igångsatt på lördag morgon.
Går på toaletten innan vi ska åka, hej å hå, där kom hela slemproppen. Tänkte inte mer på det förrän jag kommer ner till bilen & ska köra iväg (sambon har redan kört med den andra bilen). En värk! Hjälp vad ont den gjorde. Klockan är 10 på fm, Sätter mig i bilen & kör iväg, får två på vägen in & en när vi kommer fram. Gråter hysteriskt, då de gjorde så himla ont. Ringer förlossningen som tycker jag ska avvakta,

 

“ta en panodil & ställ dig i duschen”.

 

Hemma härdar jag ut till 15 på em, åker in till förlossningen, får ett rum, blir uppkopplad på ctg & bm försökte undersöka mig, men det gjorde så fruktansvärt ont “där nere” då hon inte nådde & tryckte allt vad hon orkade så vi blev hemskickade med en sovdos, för jag hade bara 2 värkar på 10 min.
Lyckas somna mellan 18:30-19:30 sen ligger jag & vrider mig i smärtor. Sambon somnade vid 21 & vid 22 är jag så utmattad att jag lyckas slumra mellan värkarna. Klockan 01 vaknar jag & går upp & vankar i vardagsrummet, 01:30 ringer jag till förlossningen & gråter i luren & förklarar för henne att jag orkar inte mer. Jag vill bara komma in. Får till svar att jag ska försöka en stund till hemma, känner jag att det absolut inte går så ska jag ringa när jag sitter i bilen. Sagt & gjort, 02:15 väcker jag sambon & 03:15 blev vi inskrivna på förlossningen.

 

De kopplar upp mig på ctg & berättar att efter ctg:t ska de kolla hur mycket jag har öppnat mig. Ligger med ctg:t ca 30 minuter, undersköterskan satt med i rummet hela tiden & pratade om allt mellan himmel & jord. Hon berömde mig flera gånger för att jag var såpass samlad under värkarna även om jag egentligen bara ville skrika rakt ut.
Till slut kommer bm in & då är det dags för undersökning, vi hade pratat om att jag eventuellt skulle bli igångsatt på morgonen beroende på hur allt låg till. De ville inte skicka hem mig iallafall, jag hade ju trots allt tvingat mig in.

 

Öppen 6 cm & en buktande hinnblåsa!

 

Så de förberedde alla grejer för att ta hål på hinnan, kopplade bort ctg:t från mig & lämnade rummet då jag behövde gå på toa & de skulle anteckna i journalen. Klockan är nu 04:25.
Får en värk vid toastolen, sätter mig ner & får en krystvärk. Pang! Där gick vattnet rätt ner i toan & jag skriker på sambon att han måste hämta hjälp för hon kommer i toastolen!
Hade rummet precis vid receptionen så de hörde när jag skrek & var i dörren redan innan sambon hade hunnit vända sig från mig.
Det enda jag får ur mig är att jag är rädd & att jag ska inte föda barn nu. Hon kan inte komma nu. Undersköterskan & Johan får hjälpa mig upp i sängen då jag är i chock & helt paralyserad. Under denna tiden, som kändes som en hel evighet har jag hunnit få två krystvärkar till. Väl uppe i sängen, blundandes med lustgasen så hårt jag bara kunde mot ansiktet, sittandes i någon konstig position med ena benet i gynställningen & andra foten i undersköterskans hand, kommer det två krystvärkar till &

 

klockan 04:31 fredagen den 25:e augusti föddes vår “lilla” Nellie, 4220 gram & 51 cm ❤️

Image-4

 

Hade det inte varit för att jag känner att jag är färdig med barn-biten nu så hade jag absolut kunnat tänka mig att föda igen. Det är så otroligt häftigt & övermäktigt på något vis.
Det finns inte en enda förlossning som är den andra lik & lita på din magkänsla när det väl är dags & lycka till 😊

 

 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
sandratolonen

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons
stats