sandratolonen

♡ Sandra Tolonen ♡

Annons

jennies förlossningsberättelse

 

 

Mitt namn är Jennie, är 28år gammal och bor i Eskilstuna med min sambo Anders och våran underbara son Carsten som blev 9 månader förra veckan.

 

Här har ni min förlossningsberättelse, det var verkligen helt underbart och hemsk under tidens gång!
Tisdag 19 juli kl.11 så gick min slempropp, den hade tidigare gått i omgångar men nu gick den på riktigt!

 

IMG_9409

 

Hade under dagen lite molande värk i magen som kom och gick, så jag kände att det var nog bäst att ställa in träffen med en kompis och hennes son ifall att. Dagen gick och runt 15 fick jag mer som förvärkar som gjorde lite ont men det gick över efter någon timma. Jag tog en dusch och när jag gick ur duschen så kom den första värken, jag fick luta mig mot handfatet för det gjorde plötsligt ont på ett helt annat sätt. Jag gick och la mig i sängen, tittade på serie och började klocka värkarna.
Vid 17.30 så var de regelbundet, men med ca 8min mellan så väldigt glest. Men jag började förberedda sambon, som jobbade till 19.30, om att det var på gång.

 

 

Det blev tätare mellan värkarna. Anders kom hem från jobbet, gjorde mat och jag fick i mig rätt mycket ändå. La mig återigen i sängen och klockade. Nu var det ca 6min mellan.

 

 

Efter det så gick det ganska fort och kl.22 så hade jag 3min mellan värkarna, men ville inte åka än så jag väntade eftersom de var fullt hanterbara fortfarande.

 

 

När jag haft 3min mellan i en timma och det gick ner till 2,5min så sa jag åt Anders att ringa förlossningen, vi var välkomna in och vi gjorde oss klara för att åka in! Men på något sätt så var jag inställd på att få åka hem, alla hade ju pratat om hur lång tid första gången tar. Så jag ville bara ha något mot värsta smärtan så jag kunde åka hem och sova.

 

Andades genom några värkar på vägen in och i korridoren till förlossningen. Klockan 23.58 var vi inne i ett intagsrum, då satte sköterskan på ctg i väntan på att barnmorskan skulle komma och undersöka, under tiden blev värkarna bara kraftigare, ganska snabbt. Barnmorskan undersökte och sa bara

 

”Har ni grejerna med er? För du är öppen 5cm så ni åker inte hem igen!”,

 

jag fick en chock för det hade jag inte räknat med alls!

Vi blev inlagda och fick flytta över i ett förlossningsrum. Barnmorskan fråga hur jag tänkte angående smärtlindring och som under hela förlossningen var jag fast besluten om att jag endast ville andas och ha lustgas för att ta mig genom det. Så lustgasen kopplades på och det var underbart att få den för nu gjorde värkarna ordentligt ont!! Jag andades genom värkarna och det gick väldigt bra, bättre än jag trodde.
Nästa undersökning gjordes 01.45 och jag var då öppen 8cm, och då gick även vattnet! Och det kändes direkt hur pass mycket kraftigare värkarna blev. Då tog vi fram pilatesbollen, satt och gungade på den, och under värkarna så tog jag lustgasen och Anders masserade mig i ryggslutet. Det var underbart under värken, enda till slutet då det gjorde ont istället att han massera.

Anders var otroligt lugn under hela förlossningen, vilket var otroligt skönt och lugnande för min del! Precis vad jag behövde.

 

IMG_9408

 

Efter en stund på bollen så kände jag hur trycket neråt blev mycket kraftigare, så vid ca 02.30 gjordes en ny undersökning och jag var då fullt öppen, 10cm. Så det var bara att göra sig redo inför krystvärkarna, då la jag även bort lustgasen för att kunna koncentrera mig fullt på att krysta.

Dessa började 02.50 och jag låg då i gynställning under hela krystperioden.

Tog inte många värkar innan huvudet syntes och barnmorskan fick hålla tillbaka honom för att jag inte skulle spricka så mycket, men nästa värk så kom han flygande som en raket ut! Det var en sån häftig känsla när hon höll upp honom och sa att det var en kille, och la honom på mitt bröst 😍💙

 

IMG_9407

 

Sen kom den hemska biten av min förlossning! Moderkakan skulle ut. Och det gick inte alls som man hoppas/vill att det ska gå 😩 Den satt fast!!

 

De höll på ett tag, tröck på magen, satte akupunktur och SLET för att få ut den. Jag tappade bara mer och mer blod. Efter ca 30min kallade de in en förlossningsläkare och han försökte i sin tur att få ut den och helvete vad dom slet!! Och det gjorde så fruktansvärt ont 😩😩 det gjorde 15 gånger så ont som själva förlossningen!

 

 

När dom hållt på ett tag så hör jag hur blodet droppar från sängen och jag blev mer och mer snurrig i huvudet, och sista försöket dom gjorde för att få ut den så skrek jag bara rakt ut att det går inte för det gjorde så ont! Och då beslutade dom akut operation för att få ut moderkakan. Jag hade då tappat hela 2,5 liter blod inne på förlossningen, alldeles för mycket redan där.

 

Allt gick fort och på några minuter var jag på operation och blev sövd. Operationen tog ca 1,5timma och den blev väldigt lyckad då dom fick ut hela moderkakan, men jag förlorade totalt 3 liter blod.

 

Efter operationen blev jag körd till nattuppvaket där jag fick träffa Anders och Carsten igen. Låg där till 8, sen körde dom oss till vanliga uppvaket. Kl.10 kom dom och hämtades oss så vi fick åka upp till BB äntligen. Där väntade två ganska jobbiga dagar då jag hade väldigt ont och hade flera höga febertoppar på grund av en kraftig infektion som jag fick pga komplikationen.

 

Så sammanfattningsvis så var förlossningen underbar, den gick fort och jag klarade mig utan problem med bara lustgasen! Men det var hemskt att avsluta med operation, att åka från Anders och sin nyfödda bebis på det sättet. Och det var inte kul för Anders heller, bli lämnad där med Carsten och en sal full med blod.

 

Den upplevelsen önskar jag verkligen inte någon!!

 

MEN jag skulle trots det helt klart göra om det igen, för det är så fruktansvärt värt den smärtan man får utstå! Att vara mamma är det mest underbara som bara finns 💕

 

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Min Förlossningsberättelse del 4 – efter hon kommit.

Del 1  –   Del 2  –  del 3

 

Vi fick brickan med smörgåsar, kaffe & alkoholfri cider. Jag var totalt slut så fick tvinga i mig maten under lång tid.

image

Fredric fick hålla henne hela tiden för jag var alldeles för trött. Eller jo jag tror att hon ammades lite grann, men kan ha varit tidigare när hon låg på bröstet.

image

 

Vi fick vänta till kl 22 tiden innan vi fick en plats uppe på Bb som var proppfullt, jag och bebis fick sista platsen i ett 2 bäddsrum. När vi rullas in där i rullstol så ser jag att min gamla barndomsvän Anna ligger i andra sängen och har också fått barn – 1 minut efter oss! Så häftigt 😃 Kändes skönt att veta vem som man delade rum med några dagar.

image
Efter allt detta så var jag så fruktansvärt trött och utmattad i flera dagar. Personalen fick hjälpa mig med Sallie på nätterna, jag kunde dock inte sova för jag var så orolig och rörig i huvudet. Kändes som jag varit med om en stor olycka. Kände mig väldigt traumatiserad. Jag ska få komma och prata med någon om allt som hände och om förlossningsrädsla som kan uppstå efter en traumatisk förlossning. Det känns bra.

Men mitt i detta så gick ändå allt väldigt bra. Jag var tacksam för jag inte blödde så mycket som man hör att man gör efteråt, så som jag trott . Jag var tacksam över att vår dotter mådde bra, att jag inte sprack så mycket och att amningen funkade alldeles perfekt redan från början. Sa hela tiden: jag är värd att allt ska gå bra nu.

 

image

 

Sakta men säkert har jag sedan dess blivit mig själv igen. Jag klarar av att prata om förlossningen och jag klarar av att tänka på den. Jag förstår vad folk menar med att man glömmer bort allt hemskt för det börjar jag redan göra.


Det som var jobbigt var också att se Fredric bredvid mig i detta. Han är den tuffaste och starkaste jag känner men att behöva se sin andra hälft genomgå något som jag gjorde , gjorde ont i honom. Det såg jag. Jag såg smärtan i hans ögon när han såg mig. Det kan få mig att börja gråta än idag när jag tänker på det.

 

Min älskling. ❤️

 

Han var bredvid mig hela tiden och utan honom hade jag inte klarat det. Så tufft för honom. Vi är båda överens om att vi inte vill göra detta igen på ett bra tag.

 

 

Annons
Kommentera (1)

Kommentera

  1. Anna

    Gud vilken traumatisk förlossning. Undrar just om den där barnmorskan är någon av de 2 otrevliga jag träffade på när jag gjorde alla tillväxtutraljud med sonen? Och undrar om M är den underbara personen jag känner i Bankeryd?

    Vårkramen Anna

Se fler...

Två barn!

Ikväll testar vi på livet som tvåbarnspäron. Farligt trevligt. Men efter att man fått en kulting redan så vet man ju av egen erfarenhet att om man lånar ett barn så får man bara det där goa. ♥️ Så is i magen hur mysigt det än verkar! Kaoset man hör från vänner med flera barn skojar man inte bort. Allt har ju fördelar men man får inte blunda för att det faktiskt är jobbigt med barn och tar tid, kraft och pengar. Jag vill gärna ha många barn men det får vänta! :-)

Vi är som sagt barnvakt inatt och kvällen flöt på så himla mysigt. Promenad i kvällssolen, köpa godis, gunga, laga tacos, se barnfilm. Det föll sig så naturligt mellan mig och mannen hur vi delade upp det. 

Nu känns det som klockan är 01 men den är bara 22, vi har redan varit till sängs över en timma efter myskväll och godnattsaga.

Känns så skönt att dagen varit så fin. Tacksam! 😊♥️

 

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Min Förlossningsberättelse del 3 – välkommen till världen

Del 1 kan du läsa här och del 2 här

 

10.20

Känner tryck neråt. Jag känner av krystvärkar. När värken kommer skriker jag och trycker som om jag skulle bajsa. Det var därför jag visste att det var krystvärkar. Man bara vet. Det trycker så mkt att man kan inte stå emot. Bebisen kommer inte ner ordentligt så de tvingar upp mig på pilatesboll. Sitter där skrikandes länge. Jag och Fredric kämpar på. M kommer in då och då. De säger att jag är duktig kommer jag ihåg efter varje värk.
11.20 –

läkare kontaktas igen pga hög temp. Får mer febernedsättande. Under hela dagen får de tappa blåsan på mig, omöjligt att ta mig till toaletten.
13.40 –

Forfarande inga pauser mellan värkarna. I min journal står det ”trött och vill avsluta förlossningen”. De har sett att det är krystvärkar jag verkar ha, de frågade om jag vill testkrysta. Jag krystar i 20 minuter. Ligger i gynställning men vill sedan ligga på sidan. Vi testar att krysta genom dragkamp, ett lakan där de drar och jag drar i andra ändan för att kunna ta i. Fungerar inte.
14.10

Bebisens huvud kommer fram lite mer (ej ut) vid krystning men åker tillbaka. Ingen mer större effekt.

Här börjar det diskuteras om sugklocka för att hjälpa mig få ut henne. Min kropp är så slut efter det långa förloppet så den orkar inte få ut henne. Tar i för kung och fosterland, skriker som aldrig förr och känner/hör hur jag låter som en annan människa. Försöker att inte skrika utan trycka på med luften inne som man ska göra. Försöker tänka att man ska spänna övre magen och trycka som om man skulle trycka ut en tampong som jag hört någon säga. Gud vad jag kämpade. Det kändes lika omöjligt som om att slå sönder en betongvägg. Kände inte bebisen alls bara krystvärkarna.

De försökte fråga mig och få ett godkännande om sugklocka men mina värkar kom så tätt så jag kunde inte få fram något emellan. Ville säga att jag var rädd för sugklocka men jag kunde inte. Fredric fick ta beslutet åt mig och efter en stund kunde jag förmedla att det var okej och att hon bara skulle ta ut barnet nu. Grät lite här minns jag. Så trött.

 

Mitt här var det skiftbyte. Ny personal kom.

 

De sa att det skulle komma in mer folk nu och när läkaren som skulle göra det kom tyckte hon att vi skulle vänta lite och testa igen vanligt för mina krystvärkar var så starka, eller jag rättare sagt. Efter en stund insåg de att det behövdes sugklocka för det gick inte.

Allt var väldigt kaosigt tyckte jag här. Mitt skrikande, folk runt omkring, de stod på sängen mellan mina ben (man får ligga i gynläge vid sugklocka) och drog medans de sa åt mig att krysta samtidigt. De drog 4 omgångar/värkar med en paus då jag bara skulle pusta i värken för att jag inte skulle spricka. De sista värkarna tog de av klockan så jag krystade fram henne själv när hon var så pass långt ner.

 

15.18 – Välkommen till världen!

Efter 1 timma & 40 minuters aktivt krystande samt eget krystande innan allt började så kom hon ut. ❤️
Det var häftigt när något så dallrigt och slappt kom ut och las på magen. De fick massera henne och torka henne snabbt med en handduk för att få igång henne lite. Minns att jag sa ”ni kan lägga henne på det där bordet, det är okej”. För jag ville att de skulle kunna göra så hon skrek. Hon mådde bra och Fredric fick klippa navelsträngen.

 

image

Hur i hela friden kan andra vara så snygga på bilder efter förlossningar? Haha, den här är den enda blogg-vänligs bild jag kan visa er. Ser ut som ett otäckt troll som rymt från skogen med håret svettigt åt alla håll men med världens leende. ☺️ 

 

Höll henne en stund medans jag fick hjälp att krysta ut moderkakan. Det gick jätte smidigt och gjorde inte alls ont för mig. Efter en stund fick Fredric ta henne för de skulle sy mig. Ville ta lustgas då. Hon som gjorde det var jätte duktig och lugnande, sa typ tusen ggr: ta mycket bedövning!! Det gjorde hon också. Sprack lite inuti och några små bristningar utanför. När hon väl börjat sy så pratade vi lite. Den här kvinnan minns jag inte alls hur hon såg ut men jag minns att hon var snäll.

Minns hur jag sa till alla: ”JAG SKA BÖRJA JOBBA MED PREVENTIVMEDELSRÅDGIVNING SÅ JAG KAN AVRÅDA ALLA ATT GÖRA DETTA!!!!!”

😂

image

Vår lilla Sallie.

 

 

 

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Planer? Glöm det.

BB440AC3-57A7-4AFC-AA8B-2880E2C4CA25

Man kan aldrig förutspå hur dagen kan förändras när man har barn. Jag hann varken städa klart eller laga middag idag. Dagen kunde lika väl döpts om från torsdag till Operation-söva-Sallie. Lilla grisen har svårt att komma till ro och somna. Big time. Pga förkylningen.

När jag ääääntligen fått henne somna så sov hon runt 20 minuter sen var hon vaken igen. Låt henne vara vaken då tänker du? Ja men hon växlar mellan att gnälla till gallskrika för stackarn är så trött. Och plötsligt har man försökt så länge så det är dags för middag för henne. Middag – ett projekt i sig. Speciellt nu när hon är i starten till att börja äta endast riktig mat om dagarna. Mycket som ska ordnas/fixas/torkas… och inte ens hinner man (varken hon eller jag) äta upp innan gråten kommer igen

”TRÖTT!! NUUUU MAMMMA

Lite sådär betyder skriken. Lämna allt kaos för man exploderar snart av att höra mer skrik.

En timma senare går man ner, då hon äntligen somnat igen. Dock kommer man ju ner till det som varit städat (undanplockat) men nu kaos IGEN. Bara att börja om. När det är klart hinner man precis få i sig kaffet så hör man någon prata där uppe. På’t igen! 

Fick gå ut ur rummet vi var i en gång och andas för jag blev så jäkla arg. Är inne i några sjukt hormonella dagar och mitt tålamod är lika med N O L L.

Men så börjar man busa med henne och man får höra hennes skratt – då är allt glömt igen. Min lilla hönapöna.

Man är ju liksom inte arg på henne, man är frustrerad för ens plan inte går som man tänkt. Hon vill ju bara va hos mamma, äta, sova, busa. Hon begär inte mer. Då får man dåligt samvete för att man kämpar med att…få städat.

♥️

Så när min mamma kom för att vara barnvakt åt henne så hade vi precis blivit ”vänner” igen. Skönt.. åkte iväg och åt på NEO med två vänner.

55FB5AC3-AA9C-4DE9-9D90-B0143D70EB2C

Det var mysigt! Jag är inte jätte ofta iväg på sånt utan bebis :) Få skratta lite och bryr sig om sin egen mat.

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

stats