sandratolonen

♡ Sandra Tolonen ♡

Annons

Midsommarhelgen


Vad snabbt midsommar var över. Men ändå inte. Skönt med långhelg! 🍓 Vi var hos ett par vänner som ordnat så himla fint. Ca 30 vuxna och 20 barn + 10 hundar! Livat minsann! 

Vi var först med att lämna, jag tyckte det blev länge för lillan så det var dags att åka. Vi tackade för oss och var supernöjda! ♥️

Processed with VSCO with a5 preset

Processed with VSCO with a5 preset

Resten av helgen spenderade vi på landet i stugan. Grilla, köra kubb och mysa. Sommarn är verkligen vacker!

Processed with VSCO with a5 preset

Processed with VSCO with a5 preset

Processed with VSCO with a5 preset

Idag ska vi mysa! Tänkte ta en morgonpromenad men nu öser regnet ner, blir lite för bekväm då… Men sen ska vi hämta mina nya brillor! Köpt två par

🤓🤓🤓

Ha en fantastisk dag min vän.

Ps. Glöm inte le mycket.

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Förlossningsberättelse – Femte barnet

Hej ! Mitt namn är Nadya är 31 år gammal och bor i Kalmar med min man och våra fem barn. Tre flickor och 2 pojkar. Denna förlossningsberättelse kommer handla om när vårat 5e barn kom till världen. Så luta er tillbaka och läs :)

 

 

Var beräknad till den 20 december 2016 men alla våra andra barn hade kommit i v 38 (37+4) förutom våran först födda som kom 5 dagar efter BF. Vi börjar berättelsen 1 vecka innan för att ni ska förstå lite mer på varför.
Den 6 december då min son fyllde 3 år så hade jag en tid till läkaren på förlossningen för att prata om ev igångsättning då jag haft väldigt mycket värkar och förvärkar i över 1 veckas tid men som hela tiden stannat av och var allmänt slut i kroppen och själ . Jag befann mig i v 39 (38+0) och för mig kändes det redan som övertid då jag inte gått så långt i mina tidigare graviditeter. Och det krävdes lite mer planering med att fixa barnvakt för 4 barn då närmsta barnvakten befann sig 5 mil bort. Men iallafall, kom in till förlossningen lite efter kl 8 på morgonen efter att jag lämnat av flickorna i skolan och sonen på förskolan. Fick komma in på ett förlossningsrum( antar att vanligt undersökningsrum var upptagen) . Pratade lite med BM om hur jag mår . Hon förstod att jag var helt slut och gick för att prata med läkaren som kom in efter en stund och pratade med mig. Han var så förstående och förstod att de kändes som övertid då jag inte brukar gå såhär långt i gravditeten. Han gjorde en unbdersökning och jag var öppen några cm men lite kvar av tappen där efter fick jag en hinnesvepning för att se om de skulle komma igång mer av sig själv och för säkerhetsskull om det inte skulle starta inom närmsta dagarna bad han Bm boka in mig på igångsättning om en vecka.
Jag fick därifrån nöjd och glad över att läkaren hade lyssnat på mig , då jag läst hur kinkiga läkare kan vara med en igångsättning innan beräknad förlossning och 2 veckor fram. Den dagen hände det inte så mycket mer vi firade sonens 3 års dag och jag kände inget speciellt efter hinnesvepningen. Försökte fylla dagarna med så mycket man kunde för att tiden skulle gå snabbare.

 

Och ÄNTLIGEN kom den 14 december, och just natten till den 14 hade jag vaknat var 15 min med lätta värkar och å morgonen när jag gick på toaletten så hade jag fått en teckenblödning. Gick upp och åt frukost med barnen mannen och min mamma som kommit till oss kvällen innan. Efter frukosten var det dags att ringa in till Fl för att få en tid på när vi skulle få komma in, Bm i telefonen sa kom in när ni ätit frukost men vi kan inte garantera att det blir någon igångsättning idag då det är många igångsättningar idag. Jag blev lite skärrad av den kommentaren men tänkte vi tar det som det kommer när vi väl är där inne.

 

Vi parkerade bilen strax efter kl 8 på morgonen utanför förlossningen och gick in. och fick komma in på ett undersökningsrum. Där fick jag ligga med en ctg kurva i ca 20 minuter och lämna urinprov. Därefter fick vi vänta för att se vad läkaren beslutar. Både jag och T satt som på nålar väntade och väntade. Tills slut kom Bm in och sa dom magiska orden

 

”- Nähe men då kör vi då!”

Blev överlycklig och vi fick byta rum till ett förlossningsrum vid 9 . Jag bytte om till den fina sjukhus skortan. Läkaren kom in vid 9:10 , hon gjorde en undersökning för att kunna bestämma vilken igångsättningsmetod som passade bäst. Jag var 3 cm öppen och 1 cm kvar av tappen så det fick bli med cytotek. Jag blir livrädd då jag gjort samma misstag som alla andra och googlat och fått fram massor av skräckhistorier om cytotek. Men Bm lugnar mig och berättar att vi kör ctg varannan timme efter varje dos.

 

9.15 får jag dos 1 och får därefter ligga med ctg kurvan i 1 timme. Redan 20 minuter efter första dosen börjar värkarna komma med ca 8 min mellanrum. Efter 1 timme gått får jag änligen ställa mig upp och röra på mig lite då det känns skönare att ta värken stående. Och här börjar också värkarna komma oftare hinner oftast gå några steg i rummet innan nästa värk kommer. Jag ber Tobbe hämta vårat godis som vi självklart hade glömt i bilen , men han tycker vi kan vänta och att detta förmodligen kommer ta tid.
Strax innan 11 ber jag han ändå gå till bilen så han är tillbaka innan Bm kommer med dos 2 vid 11.15. Han kommer tillbaka någon minut innan Bm kommer , hon undrar hur de går och jag berättar att värkarna kommer ca 3 min mellanrum, och än sålänge gör dom inte så ont men ber ändå om lustgas så jag kan slappna av mer vid varje värk.

 

IMG_9702

 

Bm vill först göra en undersökning för att se om det hänt ngt dom 2 senaste timmarna. Jag är öppen 5-6 cm och hon tycker inte jag behöver en andra dos utan kroppen har fattat vad den ska göra nu. Istället kopplar hon på lustgasen och jag ber om ett ståbord att hänga tungt över vid varje värk. Står och tar värk i lite över 1 timme innan Bm kommer in igen för ny undersökning. Jag berätta att de känns konstigt där inne hon säger inte så konstigt hinnan buktar ut en bra bit. Vi bestämmer att ta hål på hinnorna och vattnet går 12.30. Därefter kommer värkarna kraftigare och varannann minut men fortfarande hanterbara med endast lustgas. Jag ligger kvar i sängen och tar värk då jag känner mig för yr och vill helst ligga på sidan och blunda. Efter varje värk matar Tobbe mig med godis och nyponsoppa för att lindra illamåendet. Vi börja gissa på vilket klockslag bebis kommer vara ute. Jag gissar på 14 tiden och Tobbe gissar på 18 tiden.

 

13.40 tycker jag värkarna ändrar karaktär och trycker på mer neråt. Ber Tobbe ringa på klockan och Bm kommer in gör en undersökning öppen 7 cm så inte dags att krysta än. Lägger mig på sidan för att kunna slappna av och inte spänna mig . Öppnar mig nu snabbt till 10 cm och börjar krysta 14.10 efter 3 kryst ber Bm att andas igenom nästa och det är lättare sagt än gjort. Nästa värk som kommer ber Bm mig ta bort masken och böja mig fram för att ta ut han själv (då jag bad om att få ta ut han helt själv sista biten och lägga upp han själv på magen, bm blir förvånad då ingen tidagare vågat det men säger ok)

14.22 föds våran son Warg 

 

IMG_9701

Han skriker direkt och börjar suga på bröstetnästan direkt. Moderkakan kommer ut 8 minuter senare hel och fin. Jag får extrem feberfrossa när moderkakan kommit. Antar att det gick för snabbt för kroppen så den fick en chock. Ligger och skakar och fryser en timme men sen är allt bra.

 

Vi får in grattis bricka och sedan får jag duscha medans Warg får ett bad av Pappa och Bm. Därefter ber jag om en snabbhemgång. Bm ringer barnläkaren på akuten som kommer in vid 8 tiden då han är 6 timmar gammal ger han en OK stämpel och vi blir utskrivna. Vi kommer hem ca 22 tiden och är lyckliga över denna fantastiska förlossning som gick snabbt och smidigt.
Warg vägde 3572gram och var 52cm lång .

Denna förlossning överträffade alla mina förväntningar . Var rädd i början av att en igångsättning skulle göra så mycket ondare efter alla skräckhistorier man läst men ack så fel jag hade. Det finns solskenshistorier i en igångsättning också och min var en sådan.

 

IMG_9703

 

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Paus

Jag kommer ta ett litet break från bloggen ett litet tag. När jag återkommer är inte bestämt, vill blogga för att det är kul & nu är det mest tid till min familj & vårt nya hus som prioriteras.

Vill du fortsätta följa så finns jag på instagram där jag lägger upp händelser varje dag & bilder.

♥️ Stor kram så länge! ♥️

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

jennies förlossningsberättelse

 

 

Mitt namn är Jennie, är 28år gammal och bor i Eskilstuna med min sambo Anders och våran underbara son Carsten som blev 9 månader förra veckan.

 

Här har ni min förlossningsberättelse, det var verkligen helt underbart och hemsk under tidens gång!
Tisdag 19 juli kl.11 så gick min slempropp, den hade tidigare gått i omgångar men nu gick den på riktigt!

 

IMG_9409

 

Hade under dagen lite molande värk i magen som kom och gick, så jag kände att det var nog bäst att ställa in träffen med en kompis och hennes son ifall att. Dagen gick och runt 15 fick jag mer som förvärkar som gjorde lite ont men det gick över efter någon timma. Jag tog en dusch och när jag gick ur duschen så kom den första värken, jag fick luta mig mot handfatet för det gjorde plötsligt ont på ett helt annat sätt. Jag gick och la mig i sängen, tittade på serie och började klocka värkarna.
Vid 17.30 så var de regelbundet, men med ca 8min mellan så väldigt glest. Men jag började förberedda sambon, som jobbade till 19.30, om att det var på gång.

 

 

Det blev tätare mellan värkarna. Anders kom hem från jobbet, gjorde mat och jag fick i mig rätt mycket ändå. La mig återigen i sängen och klockade. Nu var det ca 6min mellan.

 

 

Efter det så gick det ganska fort och kl.22 så hade jag 3min mellan värkarna, men ville inte åka än så jag väntade eftersom de var fullt hanterbara fortfarande.

 

 

När jag haft 3min mellan i en timma och det gick ner till 2,5min så sa jag åt Anders att ringa förlossningen, vi var välkomna in och vi gjorde oss klara för att åka in! Men på något sätt så var jag inställd på att få åka hem, alla hade ju pratat om hur lång tid första gången tar. Så jag ville bara ha något mot värsta smärtan så jag kunde åka hem och sova.

 

Andades genom några värkar på vägen in och i korridoren till förlossningen. Klockan 23.58 var vi inne i ett intagsrum, då satte sköterskan på ctg i väntan på att barnmorskan skulle komma och undersöka, under tiden blev värkarna bara kraftigare, ganska snabbt. Barnmorskan undersökte och sa bara

 

”Har ni grejerna med er? För du är öppen 5cm så ni åker inte hem igen!”,

 

jag fick en chock för det hade jag inte räknat med alls!

Vi blev inlagda och fick flytta över i ett förlossningsrum. Barnmorskan fråga hur jag tänkte angående smärtlindring och som under hela förlossningen var jag fast besluten om att jag endast ville andas och ha lustgas för att ta mig genom det. Så lustgasen kopplades på och det var underbart att få den för nu gjorde värkarna ordentligt ont!! Jag andades genom värkarna och det gick väldigt bra, bättre än jag trodde.
Nästa undersökning gjordes 01.45 och jag var då öppen 8cm, och då gick även vattnet! Och det kändes direkt hur pass mycket kraftigare värkarna blev. Då tog vi fram pilatesbollen, satt och gungade på den, och under värkarna så tog jag lustgasen och Anders masserade mig i ryggslutet. Det var underbart under värken, enda till slutet då det gjorde ont istället att han massera.

Anders var otroligt lugn under hela förlossningen, vilket var otroligt skönt och lugnande för min del! Precis vad jag behövde.

 

IMG_9408

 

Efter en stund på bollen så kände jag hur trycket neråt blev mycket kraftigare, så vid ca 02.30 gjordes en ny undersökning och jag var då fullt öppen, 10cm. Så det var bara att göra sig redo inför krystvärkarna, då la jag även bort lustgasen för att kunna koncentrera mig fullt på att krysta.

Dessa började 02.50 och jag låg då i gynställning under hela krystperioden.

Tog inte många värkar innan huvudet syntes och barnmorskan fick hålla tillbaka honom för att jag inte skulle spricka så mycket, men nästa värk så kom han flygande som en raket ut! Det var en sån häftig känsla när hon höll upp honom och sa att det var en kille, och la honom på mitt bröst 😍💙

 

IMG_9407

 

Sen kom den hemska biten av min förlossning! Moderkakan skulle ut. Och det gick inte alls som man hoppas/vill att det ska gå 😩 Den satt fast!!

 

De höll på ett tag, tröck på magen, satte akupunktur och SLET för att få ut den. Jag tappade bara mer och mer blod. Efter ca 30min kallade de in en förlossningsläkare och han försökte i sin tur att få ut den och helvete vad dom slet!! Och det gjorde så fruktansvärt ont 😩😩 det gjorde 15 gånger så ont som själva förlossningen!

 

 

När dom hållt på ett tag så hör jag hur blodet droppar från sängen och jag blev mer och mer snurrig i huvudet, och sista försöket dom gjorde för att få ut den så skrek jag bara rakt ut att det går inte för det gjorde så ont! Och då beslutade dom akut operation för att få ut moderkakan. Jag hade då tappat hela 2,5 liter blod inne på förlossningen, alldeles för mycket redan där.

 

Allt gick fort och på några minuter var jag på operation och blev sövd. Operationen tog ca 1,5timma och den blev väldigt lyckad då dom fick ut hela moderkakan, men jag förlorade totalt 3 liter blod.

 

Efter operationen blev jag körd till nattuppvaket där jag fick träffa Anders och Carsten igen. Låg där till 8, sen körde dom oss till vanliga uppvaket. Kl.10 kom dom och hämtades oss så vi fick åka upp till BB äntligen. Där väntade två ganska jobbiga dagar då jag hade väldigt ont och hade flera höga febertoppar på grund av en kraftig infektion som jag fick pga komplikationen.

 

Så sammanfattningsvis så var förlossningen underbar, den gick fort och jag klarade mig utan problem med bara lustgasen! Men det var hemskt att avsluta med operation, att åka från Anders och sin nyfödda bebis på det sättet. Och det var inte kul för Anders heller, bli lämnad där med Carsten och en sal full med blod.

 

Den upplevelsen önskar jag verkligen inte någon!!

 

MEN jag skulle trots det helt klart göra om det igen, för det är så fruktansvärt värt den smärtan man får utstå! Att vara mamma är det mest underbara som bara finns 💕

 

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Min Förlossningsberättelse del 4 – efter hon kommit.

Del 1  –   Del 2  –  del 3

 

Vi fick brickan med smörgåsar, kaffe & alkoholfri cider. Jag var totalt slut så fick tvinga i mig maten under lång tid.

image

Fredric fick hålla henne hela tiden för jag var alldeles för trött. Eller jo jag tror att hon ammades lite grann, men kan ha varit tidigare när hon låg på bröstet.

image

 

Vi fick vänta till kl 22 tiden innan vi fick en plats uppe på Bb som var proppfullt, jag och bebis fick sista platsen i ett 2 bäddsrum. När vi rullas in där i rullstol så ser jag att min gamla barndomsvän Anna ligger i andra sängen och har också fått barn – 1 minut efter oss! Så häftigt 😃 Kändes skönt att veta vem som man delade rum med några dagar.

image
Efter allt detta så var jag så fruktansvärt trött och utmattad i flera dagar. Personalen fick hjälpa mig med Sallie på nätterna, jag kunde dock inte sova för jag var så orolig och rörig i huvudet. Kändes som jag varit med om en stor olycka. Kände mig väldigt traumatiserad. Jag ska få komma och prata med någon om allt som hände och om förlossningsrädsla som kan uppstå efter en traumatisk förlossning. Det känns bra.

Men mitt i detta så gick ändå allt väldigt bra. Jag var tacksam för jag inte blödde så mycket som man hör att man gör efteråt, så som jag trott . Jag var tacksam över att vår dotter mådde bra, att jag inte sprack så mycket och att amningen funkade alldeles perfekt redan från början. Sa hela tiden: jag är värd att allt ska gå bra nu.

 

image

 

Sakta men säkert har jag sedan dess blivit mig själv igen. Jag klarar av att prata om förlossningen och jag klarar av att tänka på den. Jag förstår vad folk menar med att man glömmer bort allt hemskt för det börjar jag redan göra.


Det som var jobbigt var också att se Fredric bredvid mig i detta. Han är den tuffaste och starkaste jag känner men att behöva se sin andra hälft genomgå något som jag gjorde , gjorde ont i honom. Det såg jag. Jag såg smärtan i hans ögon när han såg mig. Det kan få mig att börja gråta än idag när jag tänker på det.

 

Min älskling. ❤️

 

Han var bredvid mig hela tiden och utan honom hade jag inte klarat det. Så tufft för honom. Vi är båda överens om att vi inte vill göra detta igen på ett bra tag.

 

 

Annons
Kommentera (1)

Kommentera

  1. Anna

    Gud vilken traumatisk förlossning. Undrar just om den där barnmorskan är någon av de 2 otrevliga jag träffade på när jag gjorde alla tillväxtutraljud med sonen? Och undrar om M är den underbara personen jag känner i Bankeryd?

    Vårkramen Anna

Se fler...
stats